Anna kommer i grund och botten ifrån Tjörn, så att hon är van vid havet och båtarna. Det är inte jag. Jag är definitivt ingen "på landet tjej". Men jag har lärt mig tycka om det mer och mer. Förut var det bara stan som gällde för mig. När jag och Anna träffades (i gymnasiet) var vi ganska så olika. Hon kom ifrån landet och jag ifrån stan. Men nu har vi möts halvvägs. Fastän att Anna alltid kommer alltid ha skärgårdsblodet i sig vill jag säga att vi nu är lika mycket stadsmänniskor båda två. Anna har sedan gymnasiet varit en utav mina bästa vänner. Det är få personer som känner mig så väl som Anna. Och igår hade vi världens bästa eftermiddag. Jag kom till Skärhamn runt 15.00 och då satt vi ute på altanen och tjejsnackade. Därefter vandrade vi ner mot havet. Gick längs med klipporna och vattnet. Stannade till och käkade Thai mat på värlens mysigaste Thai resturang. Vandrade vidare ner till hamnen. Spanande in läckra båtar och vackra sommarhus. De flesta som har sommarhus här ute har nog en del pengar skulle jag tro. Vissa båtar var dessutom stora som hus. Hade jag som sagt inte varit så väldans fast besluten att ha ett hus/lägenhet vid medelhavet så hade jag definitivt kunnat tänka mig ett sommarhus i skärgårn. Men vem vet, vi får se. Fast först ska jag "jobba häcken av mig" i några år, som bara jag kan göra. Här kommer fler bilder ifrån gårdagen....

Två blondiner myser på altanen....

Anna på klipporna....visst är det fint?