Redan som 19-åring i Madrid, innan jag skaffade en liten lya för en skyhög summa, tyckte jag om fenomenet "hotell". Jag trivdes på Eurobilding, då i tiden en av Madrids bästa hotell. Att ha sitt lilla liv i en 20 kilos resväska var ingenting som bekymrade eller störde mig, snarare tvärtom. Jag gillade känslan av att vara lite - eller ganska mycket - rotlös. Det kändes gott att vara någon annanstans och jaga drömmen, med alla uppoffringar som alltid hör till. Hotell och liv i resväskan var två av de uppoffringarna jag lätt kunde leva med.

Även innan Madrid men framförallt efter har jag rest och bott på fantastiska europeiska hotell med lika fantastisk standard i Valencia, Barcelona, Palma de Mallorca, London, Paris, Wien, München, Trondheim, Oslo, Köpenhamn, Porto, Agia Pelagia (Kreta), Amsterdam, Istanbul, Belgrad, Zagreb, även i "hemstäderna" Stockholm och Göteborg och nu senast i Genève. 

Jag har trivts överallt. På vissa ställen mer än på andra men framförallt har jag trivts, och gör det än, med känslan av att vara borta hemifrån, i något som jag skulle vilja kalla Ingenmansland. Hotell är, i mångt och mycket, Ingenmansland. Du ser så många kulturer, så många olika nationer representerade av de cirka 500 gästerna i varje hotellbyggnad. Det senaste hotellet jag bodde på var Kempinski, ett mycket trevligt femstjärnigt hotell i Genève. Jag har släpat med mig så många minnen hem till Sverige men de allra vackraste minnen från hotellivet kommer, konstigt nog, inte från Genève utan Istanbul.

Hotell Conrad är platsen jag bor på när jag åker till denna världsmetropol. Jag önskar jag kunde gå närmare inpå känslan man får när man äntrar det här paradiset. Det första du får göra är att gå igenom säkerhetskontroll mitt på hotellet! Piper du så ligger du pyrt till; då gäller det att sparka av dig skorna och än en gång, i förnedringens dimma, gå igenom larmsystemet vilket självklart påkallar massvis med blickar från receptionister, consierge och gästerna som väntar på sin tur att gå in på hotellet. Den här process får du göra vareviga gång du går in på hotellet, inte enbart när du checkar in.

Vilket förmodligen är bra, säkerhet före allt.

Har du tur att checka in på ett rum med balkong (eller om receptionisten gillar dig så pass att han, utan extra kostnad, uppgraderar dig till ett sådant rum) kan du skatta dig lycklig; du får en fantastisk utsikt över vattnet men även över stadsdelen Besiktas, som nog är en av de finaste stadsdelarna i vackra Istanbul.

När jag åkte hem från Genève igår kväll tänkte jag mycket på alla de hotell jag bott på under de senaste åren och kom fram till att Istanbuls Conrad har en given första plats, tätt följd av Kempinski i Genève. Tredje plats hade jag kunnat ge till Valencias lyxhotell som jag inte ens minns namnet på längre - om det inte var för den fantastiskt otrevliga personalen. Det var det värsta jag varit med om; de är förmodligen vana vid att ha spanska stjärnor som gäster och det räckte inte med att jag var blond och gullig och ständigt leende; de kunde inte kosta på sig ett enda leende, inte ens när jag frågade om jag hade några meddelanden i receptionen eller om någon varit förbi hotellet för att säga hej till mig (jag kände en del folk i staden och visste att någon skulle komma förbi för att hälsa, vilket en tjej också gjorde men det framfördes inte av receptionisterna).

Jag har gjort en hel del skribentjobb på hotellfronten och blivit något av en expert på bra hotell och standard och hjälper gärna till med tips och råd om ni skall ut och fara framöver.

Hoppas det hjälper er när ni skall ut och resa nästa gång.