Vad hände med den här dagen?

Jag skulle göra så mycket. Jag skulle fri(göra) - mig - så mycket för att, mot slutet av dagen, känna att jag är i form till att ta världen med storm.

Nå, vad hände? Hur kommer det sig att den här dagen falerade likt George den lille Bush under sin tid som Nordamerikas förste man? Jag vet inte, jag. Kanske är det stressen, den enorma. Ändå inte, för det sista jag känner mig just nu är stressad. Snarare harmonisk, om jag ska vara ärlig.

Nu har jag officiellt kartlagt Genève. Nu vet jag var det kommer att bära av, vad jag vill se, var jag vill äta, vad jag vill shoppa. Vid 13-tiden imorgon är jag äntligen där. Jag har längtat. Och det känns aningen overkligt, det här. Det känns som en förvisso mycket kort men enormt vacker resa och just ordet "vacker" har en tendens att göra ramaskri i mitt system.

Så, vad göra nu, resten av denna bittra stockholmsmåndag? Gå till Apoteket, till att börja med. Ipren. Mer Ipren. Än mer Ipren.

Jävla kvinnovecka.